En förskola för alla – en utopi?

"Förskolan vilar på demokratins grund. Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen i förskolan syftar till att barn ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns utveckling och lärande samt en livslång lust att lära"

Det är de allra första raderna i läroplan för förskolan om dess uppdrag och värdegrund. Det ska vara en förskola för alla.

En utopi?

Jag är relativt partisk i den här diskussionen men jag är partisk åt båda sidor.  Dels har jag barn i förskolan, har jobbat inom förskolan och pluggar till förskollärare, därav känns det rätt självklart att jag propagerar för att förskolan är någonting väldigt bra. Dels har jag själv aldrig gått i förskolan utan gick faktiskt hos en dagmamma när jag var liten och mina upplevelser därifrån hade jag inte bytt ut mot någonting någonsin.

Barn är olika, har olika förutsättningar och olika bakgrund precis som alla andra varelser här på jorden. Jag vill hävda att alla människor inte fungerar likadant och inte heller alla barn. Det är förhoppningsvis en synpunkt som de flesta håller med mig om.

Precis som att alla yrken, arbetsplatser eller bostadsområden passar alla människor tror jag inte heller att alla förskolor passar alla barn.

Hur skapar vi en förskola för alla - kan vi?

Jag vill tro att en förskola för alla barn är möjligt men jag är kritisk och osäker på om det verkligen är en realistisk synpunkt på det hela i dagens samhälle.

Om vi hade haft en förskoleorganisation med i princip obegränsade resurser både ekonomiskt, personalmässigt och lokalmässigt hade jag inte tvekat en sekund på det hade varit en möjlighet.

Jag tror att det finns två sätt som gör att vi kommer närmre utopin som en förskola för alla faktiskt just nu är.

  • Fler dagmammor - Förskolan idag består av mycket intryck, stor omsättning på personal och stor omsättning på barn. Verksamheten är alltid i rörelse och barnen får flyta med. Vissa barn hanterar det här ypperligt samtidigt som det finns barn som stora problem med förändringar och omsättning på personal och hade kanske mått bättre av att vara i en mindre miljö med mindre barngrupp och en eller två fasta punkter som förhoppningsvis finns kvar under hela dess vistelsetid. Problemet med det här alternativet tror jag kan vara den stora förändringen övergången till skolans verksamhet kommer vara. Här finns inte möjligheten till små grupper och personliga relationer på samma sätt. Risken är att det blir en form av chock för både barnet och vårdnadshavarna.

 

  • Mindre & mer inriktade förskolor - Idag finns redan en uppsjö av olika pedagogiska inriktningar och ett antal mer specialiserade förskolor som arbetar på ett speciellt sätt. Varje inriktning har sina fördelar och nackdelar och ingen är perfekt. Men vissa inriktningar tror jag passar vissa barn mer. I Sverige finns, även om den allmäninriktade förskolan är vanligast även en stor del förskolor med andra inriktningar som Montessori, Reggio Emilia och Waldorff för att nämna de vanligaste.  Små enhetliga förskolor med ett genomgående tänk. Även här finns dock risken att övergången till skolans större världen kan bli chockartad.

Det här betyder ju egentligen att jag faktiskt inte har en bra lösning på hur vi skapar en förskola för som passar för alla, inte i dagens läge och med dagens resurser.

Problemet tror jag ligger i övergången mellan förskolan och skolan, av min erfarenhet är förskolan "bättre" på att tillgodose barn med speciella behov än fritidshemmen och skolan är. Men mer om det i nästa inlägg...

 

Hur gör vi? Hur skapar vi en förskola för alla?

 

 

Stäng meny