Skolan och barndomens förändrade innebörder i historisk belysning

Barndom som ett självklart begrepp?

För de flesta av oss är barndom någonting självklart och en bestämd period eller ett visst stadie i livet.

Ofta sammankopplar man barndom med ord som oskuld, okunnighet, sårbarhet, beroende, lek.

När vi talar om ungdom kopplar man ofta det med ord som självständighet, trots, grupptillhörighet, pubertet, en känsla av odödlighet.

Begreppet barndom kan ses både som ett politiskt begrepp och ett normativt.

Normativt: utgår ifrån en norm (ofta outtalad) om gott och ont, bra och dåligt, normalt och onormalt

Politiskt: besitter en retorisk kraft som kan användas i den offentliga debatten. Exempel: ”Barns bästa”.

Barndom är dock inget självklart, det är föränderligt i tid och rum. Vad som anses som barndom idag ansågs kanske inte som barndom för 100 år sedan och kommer inte göra om 100 år. Även beroende på var man föds, var man växer upp så kan skillnaden på vad som uppfattas som barndom variera stort.

Det finns två varianter av att se på barn. Ett är det arbetande barnet.

Där är det arbetet som är centralt och skolan står utanför fokus, man lever nära vuxenvärlden och sina föräldrar.

Ett annat sett att se på det är Skolbarnet.

Här är det skolan som är central, oftast är arbete helt oväsentligt eller mindre viktigt och man lever mera avskild från föräldrarna. Här ligger makten ofta hos staten och diverse institutioner som skolan och förskolan.

 

Vilket av barnen tror ni var vanligt förekommande förr och vilket är vanligt förekommande nu?

Mycket av det förändrade sättet att se på barndomen ligger hos skolan och förskolan. Med den moderna skolan och förskolans uppkomst kom synliggörandet av barnet och makten över barns liv och dess innehåll förskjuts från hemmet till olika statliga instanser.

Stäng meny