Vygotskij teori
Vygotskijs teori, eller snarare teorier, har påverkat många andra forskare och influerat stora delar av den pedagogiska vetenskapen. Vygotskij var nämligen en teoretiker inom pedagogiken som blev känd under 60-talet. Grunden i Vygotskijs teorier är att varje individs omgivning påverkar individens utveckling i omfattande utsträckning. Han menar alltså att det inte är en eller flera oberoende processer utan att de här processerna hänger ihop. Han intresserade sig bland annat för skillnaden i vad en enskild individ kan lära sig själv kontra vad en individ kan lära sig av någon som kan mer om det området.
På det sättet kan Vygotskijs teorier hjälpa pedagoger att utvecklas i sin yrkesroll. Både för pedagoger som är under utbildning och för dem som redan är yrkesverksamma. Pedagoger kan med fördel ta del av hans teorier om hur någon som är mer kompetent kan hjälpa exempelvis ett barn att lära sig genom att låta barnet lära sig av den mer kompetenta, i det här fallet pedagogen.
Vygotskijs teorier bygger också mycket på att kulturella verktyg kan läras ut mellan olika individer. Det är också en intressant aspekt att ha i åtanke som exempelvis förskollärare. Dessutom trycker han mycket på hur leken har betydelse för inlärningsförmågan hos till exempel barn.
Vygotskij – sociokulturell teori
Vygotskij i praktiken
Vygotskijs teorier kan enkelt omsättas i praktiken. Exempelvis genom att låta barn interagera mycket med andra barn. Vygotskij menar att när leken är fri och på barnets villkor ökar barnets inlärningsmöjligheter markant.
I praktiken handlar Vygotskijs teorier också om samspelet mellan barn och vuxna. Det här är också en del av Vygotskijs teorier som går att applicera på verkligheten. Både i barnets hemmiljö och på förskolan lär sig barnet genom att studera hur du som vuxen gör olika saker.
